Låt mig tala klarspråk

Svar på Björn Blids (S) debattartikel: "Jag undrar om det kommer vara tryggt att bo i Vingåker" (Insändaren kan läsas här, krävs dock prenumeration)

Du tar upp en fråga som går rakt in i hjärtat av vad ett anständigt samhälle är skyldigt sina medborgare. När signaturen "Ledsen och besviken" (Den insändaren kan läsas här, krävs dock prenumeration) beskriver sin vardag är det inte bara ett personligt

vittnesmål vi möter, det är ett underbetyg till hur vi organiserar vårt gemensamma ansvar.

Du efterfrågar svar från oss partiledare, och låt mig därför tala klarspråk.

När det gäller frågan om socialtjänstlagens riktlinjer råder det ingen tvekan. För oss är lagen inte ett förslag, inte ett

riktmärke bland andra, utan ett åtagande. Självklart ska den följas fullt ut för målgruppen inom socialpsykiatrin.

Den första frågan om prioriteringarna kräver däremot mer än ett slentrianmässigt löfte. Ja, socialpsykiatrin måste ha hög prioritet. Men orden blir tomma om vi inte vågar se var problemen faktiskt ligger. Det som träder fram i ”Ledsen och besviken” är i

grunden en personalfråga och därmed också en ledningsfråga.

Vi kan inte tala om trygghet för brukare utan att tala om arbetsvillkoren för personalen. En verksamhet som präglas av ständiga byten, osäkerhet och brist på kontinuitet skapar inte trygghet, varken för dem som behöver stöd eller för dem som ger det.

Det finns skäl att tala om en ohållbar ledningsstruktur inom delar av socialnämndens ansvarsområde, och detta

måste tas på allvar. Den måste förändras.

Politikens uppgift är inte att likt en struts köra huvudet i sanden och hoppas att problemen löser sig själva.

Politikens uppgift är att ta ansvar. Att se till att personalen kan göra sitt arbete med värdighet, att de som gör ett gott arbete

inte slås ut ur systemet, och att kontinuitet prioriteras särskilt i verksamheter där människors liv står på spel.

I andra delar av samhället talar man om att ansvar måste tas uppifrån. Det gäller också här. Vi behöver en tydlig,

handlingskraftig politisk ledning som säkerställer att ledningsstrukturen fungerar hela vägen från den högsta nivån till

mötet mellan människa och människa.

Ett samhälle ska bedömas efter hur det behandlar dem som har det svårast. Därför är detta inte en sidofråga.

Det är en huvudfråga.

.

Hans Ekelund (Vingåkerspartiet)